Sluta skriva?
Fall kapitel 4
"TJA BBY, Hur var första dagen i London? Nån snygg kille än? 
" Hade hon skrivit.
"Hej Kate! 
Haha, det var ganska lonely tills 5 välbekanta killar kom in och spillde kaffe på mig ;D" Svarade jag, och skrattade lite för mig själv. Kate älskade killarna och skulle säkert kunna mörda halva jordklotet för att kunna få pussa deras skor. Snart fick jag ett sms tillbaka.
"... Äre dom jag tror du snackar om?! DIN JÄVEL. Dom är mina. Fan ta dig jag ska döda dig 
Jag får komma och hälsa på?!!" Haha! Jag älskar den tjejen alltså.
" Haha, ja det är dom killarna du tror att jag pratar om. Känner mig lite uttnyttjad av dig... "
" Äsch då! Jag ringer dig och när jag övertalat mina föräldrar. Puss :*" Jag skrattade lite för mig själv. Hennes föräldrar kommer aldrig gå med på det. Jag la undan mobilen och låg och tänkte på allt som hade hänt idag. Till slut somnade jag...
Jag vaknade av att min mobil vibrerade mot nattygsbordet. Jag kollade på skärmen. Okänt nummer? Jag
svarade än då.
- Ness?
- Hey Ness, It’s Louis! Sa Louis glatt från andra änden. Jag log för mig själv.
- Hey Louis, what’s up?
- Well, me and the rest of the boys were just wondering if you could hang out today?
- Um, yeah? I think so, Sa jag osäkert. Ja, jag har väl inte lovat att göra något?
- Great! Starbucks, 10 min. Sa han och la sedan på. Jag log. Sedan kollade jag på klockan. Fuck! Jag har bara 10 minuter på mig ju! Jag kutade in i badrummet, sminkade mig och satte sedan upp håret i en snetofs. Jag borstade snabbt tänderna sedan kutade jag ut och försökte leta reda på något att ha på mig. Jag kollade ner på mina kläder. Jag upptäckte att jag fortfarande hade på mig tröjan Harry spillde på. Jag bytte snabbt om till ett linne, och ett par tajta urtvättade jeans. Över det tog jag min jacka. Jag kollade på klockan. Shit, jag ska egentligen vara där nu. Jag sprang och låste dörren efter mig sedan gick jag in i hissen. Sedan kutade jag till starbucks. Jag gick in genom dörrarna och såg att alla killarna satt vid ett bord. Jag sprang dit.
- Hey guys, I’m so sorry, I’m late. Sa jag snabbt.
- Hey, It’s okay, sa Liam med ett leende. Jag besvarade leendet.
- So, what do you want to do? Sa Zayn. Alla kollade undrande på varandra. Till slut öppnade jag munnen.
- We can go shopping? Sa jag och Louis jublade, medans dom andra grabbarna suckade och stönade.
- Come on, guys. Just for a while! Sa jag upmanande. Louis skrattade lite och började gå ut. Efter kom alla vi andra.
- So where do you want to go? Frågade Louis. Jag tänkte. Abercrombie and fitch kanske? Det finns ju inte i sverige.
- Abercrombie and Fitch! Sa jag med ett stort leende. Jag hade aldrig varit där.
- Sure, sa Louis med ett gullligt leende. Vi gick in till A and F. (Jag kallar det för det just nu. Annars blir ddet jobbigt) När vi kom in häpnade jag. Det hade hur mycket snygga saker som helst. Jag började springa runt och ta en massa saker. Sedan testade jag dom. Allt satt perfekt. Jag gick ut ur provrummet, och såg hur alla killarna stirrade på mig.
- What? Sa jag. Louis och Niall kunde inte hålla sig för skratt. Sedan började dom andra också.
- Are you going to buy all of that? Sa Niall med ett flin. Jag kramade om kläderna.
- Yes! Sa jag och gick förbi. Jag kom fram till kassan. Jag måste ha sett väldigt rolig ut. Jag syntes knappt bakom klädhögen. Precis när jag tänkte lägga fram pengarna kände jag en hand över min. Jag kollade upp och såg Louis stå där och le. Jag puttade bort hans hand.
- Thanks, but no. Sa jag och log. Han la handen över min mun och la fram sina pengar, kassörskan skrattade till lite sedan tog hon hans pengar och betalade. Hon la ner alla kläderna i en påse sedan gav hon den till mig. Jag tog emot den och Louis släppte sin hand och log.
- That wasn’t so hard, right? Sa Louis och log ännu store.
- Thanks, but next time I want to pay for myself. Sa jag och kramade honom lite med ena armen.
- We’ll see, sa han lite mystiskt. Jag skrattade lite och ruskade på huvudet. Sedan Vände jag mig om mot vägen. Vi alla stannade efter ett tag.
- Wait, where are we going? Frågade Harry. Alla kollade på varandra sedan brast vi alla ut I skratt.
- We can go home to me and Harry and watch some movies. Sa Louis och alla nickade. Jag kollade på klockan. Klockan var kvart i 6. Vi började gå mot Louis och Harrys lägenhet. När vi kom innanför dörren till lägenheten la jag mina kassar ner och suckade lite. Om jag inte hade lagt ner dom nu tror jag armarna skulle ha fallit av. Sedan gick vi in till köket och killarna började fixa med läsk, och popcorn. Dom hällde i all läsk i en skål och blandade. Sedan tog Harry ut vodka ur kylskåpet. Han var nära på att hälla i när Louis snabbt tog bort flaskan.
- Ness, your only 16 right? Sa Louis oroligt. Jag suckade.
- Yes, dad. Sa jag lite skämtande.
- Have you been drinking before? Frågade Niall. Jag nickade. Harry ryckte på axlarna och hällde i vodka i skålen. Louis såg lite orolig ut fortfarande så jag gick fram och klappade honom lite på axeln samtidigt som jag fnittrade lite. Sedan gick vi alla ut till soffan och skulle börja välja film. Alla förutom jag röstade på ’Smiley’. Jag hatade skräckfilmer. Zayn satte in filmen i dvd:n och den började. Jag satte mig mellan Liam och Niall. När blodet började stänka ryckte jag till och gömde mig bakom mina händer. Niall skrattade lite och Liam klappade mig lite axeln. Jag tittade upp igen och såg att Louis tittade på mig lite ibland. Jag log mot honom och tyckte att det kändes lite konstigt. Efter att filmen hade slutat hade vi alla förutom Liam druckit så mycket av läsk och vodka blandningen så vi var helt snurriga och halvfulla. Harry började skämtflörta med alla och Louis skrattade och skämtade runt. Niall dansade och kastade slängkyssar. Zayn satt mer ner om han inte tog ett till glas eller gick upp och började dansa lite med Niall. Jag satt mest och skrattade åt alla.
- Ness, Could yo… you… Get the, you know? Sa Harry och försökte forma sina händer till ett kort. Liam skrattade lite och gick sedan och hämtade en kortlek. Jag vet inte riktigt vad vi körde eller hur reglerna löd men det visste nog inte dom andra heller. Efter ett tag så kände jag hur snurret i huvudet började ta över och hur mina ögonlock blev tyngre. Jag hade inte druckit mycket innan men ville inte att nån skulle oroa sig eller något. Efter ett tag var jag så nära på att somna så att Liam bar mig in till ett av killarnas rum. Jag somnade strax.
Fall-Kapitel 3
Rummet var fantastiskt! Jag log för mig själv samtidigt som jag ställde väskan innanför dörren. Just nu känner jag mig mest glad för att få komma bort från Mary och pappa och bara få vara för mig själv och göra vad jag vill. Jag bestämde mig för att packa upp mina saker efter en tur till Starbucks. Jag fick verkligen lust att checka vad dom har där. Dom har ju typ inga butiker i Sverige. Jag lämnade resväskan och vännde mig om och gick ut. Efter att jag låst dörren tog jag hissen ner. Egentligen hatar jag hissar och får klaustrofobi. Men hissarna här hade kameror och jag ville inte se ut som en phsykopat om jag får klaustro. Tills slut var jag nere. Det var ganska tomt i lobbyn nu. Jag gick genom dörrren och ut. Starbucks låg tydligen bara runt hörnet. Pappa har tydligen tänkt på allt. Jag gick in genom dörrarna till Starbucks och gick till kön. Till slut var det min tur. Precis när jag skulle öppna munnen för att beställa hörde jag någon skrika bakom mig. Jag vände mig häpet om. Tjejen som skrikit såg ut att vara 14 år kanske? Hon började springa mot dörren. Jag kollade dit för att se vad det var som var så coolt. Det första jag såg var en brun lockig ganska så lång kille, titta åt tjejens håll. Sedan såg jag dom andra. Då förstod jag! Det var One Direction. Jag vände mig om för att beställa, eftersom jag inte tyckte det var nån big deal. Kassörskan stod bara med öppen mun och stirra.
- Umm... Excuse me? Can I order? Frågade jag och viftade framför den unga tjejen i kassan.
- Oh god! Sorry, yeah! What can I do for you? Sa hon och log.
- Um.. Could I have a choclate moccha without sugar? Sa jag snabbt. (Jag vet inte om det finns på starbucks, jag bara tog nåt random)
- Sure! Something else? Sa hon. Jag märkte att hon sneglade åt killarnas håll några gånger. Jag fick plötsligt skuldkänslor.
- Um.. If you want to. You can just take their order before mine. Sa jag, och tänkte att hon antagligen ville prata med dom.
- Oh, this is embarassing. Is that okay? Frågade hon rodnande.
- Of course! Sa jag och log. Jag kollade åt killarnas håll. Två av dom började gå hit. Den brunlockiga och en av dom med brunt rakt hår. Jag tror hans namn var Louis. Dom andra killarna satte sig. Louis och den brunlockiga ställde sig i kassan och Louis vände sig om mot mig.
- um, have you ordered or can I? Frågade han försiktigt med ett gulligt leende som säkert skulle ha kunnat smälta många stackars tjejers hjärtan.
- No, you can order. Sa jag och log tillbaka. Jag hade inget emot dom bara deras musik. Jag märkte att den brunlockiga började viska något i Louis öra och började snegla åt mitt håll flera gånger under sin beställning. Jag log lite åt honom och tänkte tat det var lite konstigt. Killarna fick sina koppar och Louis gick iväg medan den brunlockiga fortsatte fråga om något. Jag ställde mig bakom honom i kön och började rota i min plånbok efter pengar. Jag blev avbruten i mitt letande av att någon krockade i mig. Jag kollade upp och precis då kände jag att någon skållhett kastades på min mage. Framför såg jag den brunlockiga killen stirra häpet på mig med en tom kaffekopp, jag kollade förvånat ner på min tröja. Hela min (föredetta) vita blus var täckt med brun sörja. Jag kollade upp på killen.
- Well that's an odd way to say hello, sa jag lite irritterat.
- I'm so sorry! I didn't know you where there! Sa han oroat och vände sig om för att ta papper. Han vände sig om till mig och tryckte papprena mot min mage. Jag slog bort hans hand lite lätt så att han släppte papprena så att jag kunde torka mig själv.
- I'm so sorry, how can I make this up to you? Frågade han nervöst.
- No no! It's okay! Sa jag och log mot honom. Jag började tycka lite synd om honom.
- No, really. You can atleast come sit with us? Sa han och log lite nervöst.
- Err... I don't know, I- Började jag.
- Please! For me? I really just can't leave you like this. Avbröt han mig med och kollade mig vädjande in i ögonen. Jag kunde inte motstå hans vackra ögon.
- ...Okay... If it's okay for the rest?
- Of course, come here! Sa han och började gå mot deras bord, men vände sig om plötsligt.
- By the way! You never told me your name? I'm Harry. Sa han och log ett snett leende.
- I'm Vanessa, but everyone calls me Ness. Sa jag och besvarade leendet. Han log större och vände sig om och vi började gå mot deras bord igen. När vi kom fram presenterade Harry oss alla för varandra. Killarna bara log och killen som hette Liam hämtade en stol till mig. Dom var faktist riktigt sköna att umgås med.
- So Ness... Tell us a little bit about yourself, sa Louis och log stort.
- Well, I'm from sweden, but I'm going to college here. I arrived today actually. Yeah, and my dad is from spain. Sa jag.
- Ah! Sweden! We were there like 2 months ago, sa den blonda och kollade på dom andra som nickade instämmande.
- Yeah, my friends saw you, haha! They called me after they met you. They cried and coudn't really speak. Sa jag lite skrattande.
- Haha, yeah, they does that quite often... Skrattade Harry. Jag log mot honom och vi fortsatte prata om olika saker. Tills slut kändes det som om vi hade pratat i en evighet, så jag kollade på klockan. OJ! Halv nio redan.
- I'm so sorry guys, but I have to leave! Sa jag med en ledsen min.
- Oh... But can we take your number and we can maybe meet you some other time? Frågade dom i mun på varandra. Jag skrattade, gav dom mitt nummer och kramade alla sedan gick jag. Jag åkte upp i hissen och låste upp dörren till rummet. Jag smsade pappa att allt hade gått bra so far och att jag var på mitt rum och packade upp. Inte för att det var så intresant. Jag började packa upp min väska och la mig sedan i sängen och lyssnade på musik. Mobilen vibbrerade och jag kollade. Det var från Kate.
"TJA BBY, Hur var första dagen i London? Nån snygg kille än? ;)" Hade hon skrivit.
"Hej Kate! :) Haha, det var ganska lonely tills 5 välbekanta killar kom in och spillde kaffe på mig ;D" Svarade jag, och skrattade lite för mig själv. Kate älskade killarna och skulle säkert kunna mörda halva jordklotet för att kunna få pussa deras skor. Snart fick jag ett sms tillbaka.
"... Äre dom jag tror du snackar om?! DIN JÄVEL. Dom är mina. Fan ta dig jag ska döda dig :( Jag får komma och hälsa på?!!" Haha! Jag älskar den tjejen alltså.
" Haha, ja det är dom killarna du tror att jag pratar om. Känner mig lite uttnyttjad av dig... ;)"
" Äsch då! Jag ringer dig och när jag övertalat mina föräldrar. Puss :*" Jag skrattade lite för mig själv. Hennes föräldrar kommer aldrig gå med på det. Jag la undan mobilen och låg och tänkte på allt som hade hänt idag. Till slut somnade jag...
Fall-kapitel 3. Vad kommer hända imorrn? Kommer hon att träffa killarna imorrn? Isf vad kommer hända?
Imorrn kommer ni KANSKE få 2 kapitel. Men det är inte säkert. Puss babes :*
Fall-Kapitel 2
- Hej! Sa Kate med ett leende.
- Hej, Sa jag och besvarade hennes leende. Vi gick upp och satte på hög musik och packade. Hela dan gick åt till att packa. När klockan var 6 på kvällen var vi klara. Jag hade fortfarande inte sett Mary och pappa på hela dan så jag gick in och kollade i deras sovrum. På pappas kudde var det en lapp: ''Vi åkte ut till Mary's mamma. Kommer hem klockan 10 ikväll ungefär. Älskar dig, puss!''. Jag gick ut ur rummet. Kate stod och kollade ner på sin mobil. När jag kom in vände hon sig upp och kollade på mig.
- Ness, jag är ledsen men jag måste gå, Sa hon.
- Det är okej. Packa dina saker så förljer med dig ner. Sa jag med ett litet leende. Sagt och gjort. Kate gick och jag gick upp och gjorde mig i ordning för att sova. Imorrn skulle jag till england.
Jag vaknar av att pappa sitter på sängkanten och ruskar om mig. Jag öppnar försiktigt ögonen och träffas av en underbar doft. Jag kollar på pappa. Han har en bricka med frukost i handen. Han ler och sträcker fram den.
- Idag är den stora dagen, säger han leende. Jag sätter på mig upp och han sätter brickan i mitt knä.
- Ja, jag kommer sakna dig jättemycket. Sa jag med gråten i halsen. Pappas leende försvann. Han kollade ner i marken och sedan på mig igen. En ensam tår lämnade hans öga och landade på mitt täcke.
- Jag kommer sakna dig också. Vi får skypa, ringa och smsa. Sa han med stor sorg i rösten. Jag satte brickan åt sidan och kramade honom hårt. Efter ett tag släppte jag och han gick ner till Mary. Jag började äta frukosten min pappa hade gjort. Jag har vant mig lite mer vid tanken att jag ska till England och det känns lite bättre, men inte fullt så bra. Efter frukosten hoppade jag upp ur sängen och började klä på mig och fixa mig med smink och hår. Sedan dubbel checkade jag att jag hade med mig allt. Jag la min resveska vid dörren och gick upp och loggade in på min facebook på min laptop. Jag skrev en ny status: "Snart ska man till England då. College. Kommer sakna alla. Vi får höras över skype och telefon. Puss babes :)". Jag tog ner min laptop och la ner den i resväskan. 20 minuter tills jag skulle åka till flygplatsen. Jag gick ut till köket och hittade Mary sitta ensam i köket. Hon kollade upp från tidningen och rakt på mig.
- Ha det bra i England, sa hon syrligt med en blick som om hon hade vunnit ett maraton lopp. Jag sket i att svara och gick vara förbi. Jag ställde mig vid kylskåpet och tog ut en liten pepsi flaska. Jag började halsa. Jag var så törstig men hade inte tänkt på det förrän nu. Jag vände mig om och såg att Mary fortfarande satt och stirrade på mig.
- Vad är ditt problem? Sa jag iritterat. Hennes leende växte och det såg ut som om hon ville mörda mig, kallblodigt.
- Mitt problem? Haha! Mitt problem är dig, unga dam. Du tror du är så bra och att alla älskar dig. Men vet du vad? Folk utnyttjar dig. Precis som James gjorde. Sa hon flinande. Jag blev stel. Hur visste hon om vad James hade gjort? James var ju min gamla pojkvän som var otrogen mot mig med min bästa vän. Det var en hemlighet mellan mig och pappa. Hade han berättat för henne. Ännu en person jag verkligen trodde jag kunde lita på har nu svikit mig. Och inte vilken person som helst. Utan min egen pappa. Jag väcktes ur mina tankar av att jag kände hur tårar vällde ner i stora mängder nerför mina kinder och hur Marys flin återgick till ett triumferande skratt. Hon vände sig om mot sin tidning igen. Jag rusade ut och satte på mig mina skor och jacka tog min resväska och förbannade mig själv över att hon vunnit. Men nu ville jag bara ut ur det här dårhuset.
- PAPPA! Jag är färdig. Vi måste åka, Skrek jag. Jag såg hur pappa rusade nerför trappan.
- Kommer, sa han och sprang fram till Mary och gav henne en sliskig puss på munnen. Pappa kom fram till mig och bad mig gå ut och vänta i bilen. Bakom pappa kunde jag se hur Marys leende bara växte och växte. Jag vände på mig och gick ut till bilen. Jag la in väskan i baksätet och satte mig bredvid den. Efter 2 minuter kom pappa ut och satte sig i förarsätet. Innan han startade bilen vände han sig om log och sträckte fram något. Jag kollade och såg att det var pengar. 20 000 kronor. Jag kollade med uppspärrade ögon på pengarhögen i hans hand. Han vickade lite på handen för att jag skulle ta dom. Jag tog dom och stirrade på honom.
- Men va? Du behövd- Började jag men han avbröt.
- Jag vill att du ska ta dom. Så nu kör vi till flygplatsen, sa han med ett leende och startade bilen. Jag log och lutade mig tillbaka. Jag och england. Sjävla. Okontrollerade fester, nya vänner med mera. Skulle bli ganska coolt faktist. Men var fortfarande väldigt nervös. Vi kom fram till flygplatsen och pappa hjälpte mig ut med väskan. Vi kramade om varandra hårt och sedan vände jag mig om innan jag skulle börja gråta. Jag vinkade och gick in. Jag gick igenom passkontrollerna och allting och satte mig ner och väntade på att jag fick boarda planet. Jag tog upp en skvaller tidning breddvid mig och började läsa. Jag bläddrade runt lite tills jag såg nåt helt ointressant men det fångade mina ögon. "BREAKING NEWS: One Direction are home in the UK agin. Fans is going crazy outside the boys familys houses." Förstår inte riktigt varför det var så intressant eller varför mina ögon fastnade på det. Kankse var det bara att det var i alla fall några kändisar jag i alla fall kände igen i tidningen. Allting annat handlade ju bara om kändisar jag aldrig hört talas om förut.
- Attention: You can now board the plane to London. 14:15. Reapet: You can now board the plane to London. 14:15.
Jag ställde mig upp och gick på planet. Jag tog min plats och satte in hörlurarna i öronen. Jag somnade snart. Jag vaknade av att planet slog i marken. Jag tog ut hörlurarna och packade ner dom i väskan. Och väntade till man fick gå av. Efter ett tag var jag ute i den engelska flygplatsen. Jag smsade pappa att jag var framme och fick snart ett svar att det var bra och adressen till hotellet jag skulle bo på. Jag fick tag i en taxi som körde mig dit. Jag kom fram och kollade upp. Det var lyxigt. Jag bara stod där ett tag med öppen mun. Vände mig sedan om för att få ett intryck av staden. Ganska mycket trafik... Roliga bussar, och många människor med starbucks muggar. Jag blev genast glad. Jag älskade starbucks. Jag började gå in i den stora byggnaden och ckeckade in. Jag tog hissen upp och låste upp dörren till rummet. WOW!
Det här är andra kapitlet av novellen fall. Fick en kommentar igår. Tack till dig Nora! Den fick mig att le som en idiot, haha :) Så nu kanske ni förstår att vi skrivare blir väldigt glada av komentarer. Ju fler kommentarer jag får desto större chans är det för fler kapitel. Så kommentera på;)
Men vad var det som var så coolt? Vad kommer hända nu när hon är i London all by herself?
